Ett ögonblick...
Dag 01 - Presentera mig själv
Oj, vad svårt det var att hitta på något att skriva om idag... Ett ögonblick... Hur många ögonblick har man inte varit med om liksom???
Ett inte allt för roligt ögonblick inträffade för 3-4 år sedan när jag jobbade på Gamla Stans Trädgård i Norrtälje... Kvällen var väldigt lugnt, men tillslut började det rulla in folk.. In kommer familjen mupp, bestående utav muskelknutte-doparen pappa, jag är en misshandlad rädd mamma & deras äckel bortskämda feta son.
Jag gav dem chansen att välja vilket bord de vela sitta vid. Givetvis beställde pappan 1 bärs innan de ens hade gått & satt sig. Inget till de andra.
Efter mycket om & men fick jag tillslut deras beställning. Korv & pommer frites till ungen. Mamman vela ha en Caesarsallad & pappan skulle givetvis ha den blodigaste köttbiten som skådats i manna minne & pommes till ett helt kompani. Redan nu var pappan nog inne på 3:e bärsen. Jag kommer ihåg att jag försökte byta bort bordet, men det var ingen som nappade.... Konstigt??!!
Tror pappan frågade efter maten 3-4 gånger & detta var väll inom en tidsram på 10 minuter efter beställningen. 1:a gången förklarade jag lite fint att maten skulle komma om ett litet tag. Samma sak 2:a & 3:e gången. 4:e gången började han skråla över hela uteserveringen & bete sig som den skit han faktiskt var. Detta fick ju resten av uteserveringen att börja skruva på sig & mummla. 2-3 sällskap vela faktiskt betala pga av denne vidriga man.
Tillslut när maten var klar gick jag ut med den, men fick tyvärr inte med mig skålen med EXTRA pommes. Men sa genast till att jag skulle kila in & hämta den. Då får idioten ett tokspel & skäller ut mig högt & tydligt. Skickar sin öl i backen & kallar mig för de mest nedvärderande sakerna i världshistorien. Detta får en utav våra stammisar höra & blir helt galen. Så jag fick gå & lugna honom samtidigt som jag försökte hålla idioten på armslängd avstånd. Trodde på fullaste allvar att han skulle döda mig där ett tag...
Ingen av mina manliga kollegor vågade be dem gå & absolut inte jag heller.... Men jag trodde att det skulle vara mer stake i dem. Så det var bara att vänta ut dem. Men när de tillslut vela beställa mer tog jag mod till mig. Jag bad dem omedelbart lämna restaurangen. Efter ytterligare skrik & gap från hans sida skulle de precis ge sig av. Jag ställde mig en bit därifrån men han kommer fram & går rakt in i mig, sonen hångarvar & mamman kikade för första gången upp & såg mig i ögonen. Ren ångesten & rädsla speglades där igenom. Sen mimade hon förlåt & slog ner blicken lika snabbt igen. Som att det aldrig hade hänt....
Jag kommer på mig själv att tänka på mamman lite då & då... Undrar hur hon har det? Tänk om hon inte lever längre?? Hoppas verkligen att hon har kunnat tagit sig ifrån honom, men jag är tveksam. Känns som om hon skulle kunna vara en utav alla mammor man läser om i tidningarna som det redan är försent att hjälpa. Tyvärr!!!
Tjipp
Dag 02 - Vad är kärlek?
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Min första kärlek
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblickOj, vad svårt det var att hitta på något att skriva om idag... Ett ögonblick... Hur många ögonblick har man inte varit med om liksom???
Ett inte allt för roligt ögonblick inträffade för 3-4 år sedan när jag jobbade på Gamla Stans Trädgård i Norrtälje... Kvällen var väldigt lugnt, men tillslut började det rulla in folk.. In kommer familjen mupp, bestående utav muskelknutte-doparen pappa, jag är en misshandlad rädd mamma & deras äckel bortskämda feta son.
Jag gav dem chansen att välja vilket bord de vela sitta vid. Givetvis beställde pappan 1 bärs innan de ens hade gått & satt sig. Inget till de andra.
Efter mycket om & men fick jag tillslut deras beställning. Korv & pommer frites till ungen. Mamman vela ha en Caesarsallad & pappan skulle givetvis ha den blodigaste köttbiten som skådats i manna minne & pommes till ett helt kompani. Redan nu var pappan nog inne på 3:e bärsen. Jag kommer ihåg att jag försökte byta bort bordet, men det var ingen som nappade.... Konstigt??!!
Tror pappan frågade efter maten 3-4 gånger & detta var väll inom en tidsram på 10 minuter efter beställningen. 1:a gången förklarade jag lite fint att maten skulle komma om ett litet tag. Samma sak 2:a & 3:e gången. 4:e gången började han skråla över hela uteserveringen & bete sig som den skit han faktiskt var. Detta fick ju resten av uteserveringen att börja skruva på sig & mummla. 2-3 sällskap vela faktiskt betala pga av denne vidriga man.
Tillslut när maten var klar gick jag ut med den, men fick tyvärr inte med mig skålen med EXTRA pommes. Men sa genast till att jag skulle kila in & hämta den. Då får idioten ett tokspel & skäller ut mig högt & tydligt. Skickar sin öl i backen & kallar mig för de mest nedvärderande sakerna i världshistorien. Detta får en utav våra stammisar höra & blir helt galen. Så jag fick gå & lugna honom samtidigt som jag försökte hålla idioten på armslängd avstånd. Trodde på fullaste allvar att han skulle döda mig där ett tag...
Ingen av mina manliga kollegor vågade be dem gå & absolut inte jag heller.... Men jag trodde att det skulle vara mer stake i dem. Så det var bara att vänta ut dem. Men när de tillslut vela beställa mer tog jag mod till mig. Jag bad dem omedelbart lämna restaurangen. Efter ytterligare skrik & gap från hans sida skulle de precis ge sig av. Jag ställde mig en bit därifrån men han kommer fram & går rakt in i mig, sonen hångarvar & mamman kikade för första gången upp & såg mig i ögonen. Ren ångesten & rädsla speglades där igenom. Sen mimade hon förlåt & slog ner blicken lika snabbt igen. Som att det aldrig hade hänt....
Jag kommer på mig själv att tänka på mamman lite då & då... Undrar hur hon har det? Tänk om hon inte lever längre?? Hoppas verkligen att hon har kunnat tagit sig ifrån honom, men jag är tveksam. Känns som om hon skulle kunna vara en utav alla mammor man läser om i tidningarna som det redan är försent att hjälpa. Tyvärr!!!
Tjipp
Kommentarer
Trackback
